The revolution will not be televised

Jag har varit kraftigt förkyld nu i två dagar, vilket har varit väldigt jobbigt och tråkigt. Men som vissa optimister skulle säga; ”Every cloud has a silver….” Så vad är det som har varit det positiva med detta? Jo, jag har fått uppdatera mig ordentligt av vad som går på TV nu för tiden. Som blivande medieforskare (yeah sure) är det ju gott att följa med i tv-utbudet. Jag har alltså spisat mer teveprogram på två dygn än senaste 2 månaderna känns det som. Det är dock en sanning med kraftig modifikation. Det är snarare så att jag har tittat på mycket av teve av det slag jag annars inte ser på, eftersom jag har tittat på alla dygnets timmar. Och det är främst MTV som har fångat mitt intresse. Ett av mina favoritband är NIN, Trents senaste skiva kanske inte gick rätt in i målgruppen, men skall jag vara ärlig har jag inte gett honom den tid han förtjänar, men efter att ha sett ”only” videon så är det rätt åt honom. För er som inte ha sett den kan jag enklast beskriva den som en Peter Gabriel video från 90-talet med influenser från Janet & Michel Jackson videon som kom för en massa år sedan som då iaf var den dyraste videon någonsin. (den de är i rymden och har svarta lackkläder) Ifall det inte är uppenbart så kan jag ju skriva ut det på svenska – Den är hemsk, det är en katastrof. Nu vill jag inte påstå att förra videon från Fragile var något att hänga i julgranen, men jag ser hellre klipp på leriga människor som springer i en öken än detta. Helt ärlig, nu vet jag inte vem som gjort den, men Spike Jonze hade gjort något bättre bakfull och med endast tejp och motorsåg som props. Men det är inte bara Trents fadäs jag har skådat, utan även det senaste popkulturen kunnat frambringa – Crazy Frog. Detta måste ju vara vissa postmodernisters våta dröm. Vi har alltså ett företag som specialiserar sig på att göra ringsignaler och andra saker till mobiltelefoner. De börjar marknadsföra en ringsignal med medföljande maskot, denna crazy frog. Ringsignalen baseras på Bevery Hills Cop temat från -84 och döps lämpligt till ”Axel F”(oley). Detta blir så populärt att man gör en sång av det hela, där videon består av en dataanimerad groda som flyger omkring på en raket, otroligt nyskapande och välgjort… Och om inte detta är nog så toppar denna ”hit-låt” den engelska singellistan. 1 NY Crazy Frog ”Axel F” 2 NY Coldplay ”Speed of sound” 3 Akon ”Lonely” 4 NY Amerié ”1 Thing” 5 Gorillaz ”Feel good inc” Ifall man skulle vara en pessimist så kan man se detta som det tydligaste tecknet på skräpkulturen. Ifall man vill vara elitistisk så är väl detta ett utmärkt tecken på att den ”goda smaken” inte längre existerar. Men helt seriöst? Har det inte gått åt helvete när detta vidunder av skräp blir singeletta? Jag kan höra Fredric Jameson vråla av ångest när han hör detta, och jag är böjd att hålla med honom. Detta är i sanning pastischens kultur. Jag försöker titta på det från olika håll, jag har vidgat mina vyer på senaste år och har kommit fram till det uppenbara att kultur är svårt att prata om i bra eller dåligt. Vad som är finkultur och masskultur kommer alltid att vara i dominantens ögon. Shakespeare såsom jazzen har alla vandrat den långa milen från popkultur till finkultur och vem vet, så kanske ”Crazy Frog” en dag kommer göra…. Jag håller med om det Nick Hornby skriver om i ”31 låtar” om att musik är fantastisk på det sätt att sätter man bara rätt ackord i följd kan vem som helst lyckas. Att enkelt kan vara lika bra som komplext. Jag kan inte musiktekniskt försvara Misfits, men de rockar likaså! Popmusik är sådan av kulturen. (Och ja, Misfits likväl som Dylan eller The Knife är popmusik i min bok). Men det är så svårt att inte bryta ihop och kravla sig in i ett hörn och gråta när denna låt spelas. Å andra sidan, vad egentligen hade den där låten om de som bodde i en gul ubåt som inte denna axel f har?

It´s on!

Så var det dags. Nu är man en i mängden, av bloggare det vill säga. Man är väl en del av mängden också enligt vissa tänkare. Jag har bestämt mig att med min första post skall beröra Jean Charles de Menezes som blev avrättad av brittisk polis i fredags. Om man vill så kan man se detta som min tysta minut för honom.
Han blev som ni alla vet skjuten 5 gånger i huvudet. Påminner mig om Special Branch och deras arbetssätt, härligt att se att det har spridit sig vidare. För vem vill inte se ett redigt hantverk? En blatte mindre att oroa sig över.
Jag vet, jag bör skämmas. Man skall inte vara sarkastisk när en människa har blivit mördad, men det är väl mitt sätt att hantera det. Jag blir ungefär likadan inför de flesta av liknande fall. Först blir man upprörd och förbannad, sedan blir man uppgiven och desperat och till syvende sist landar man i sarkasm.
För hur skall man reagera när Londons borgmästare Ken Livingstone uttalar sig på följande sätt:
"This tragedy has added another victim to the toll of deaths for which the terrorists bear responsibility."

Han har ju rätt, men inte på det sätt han själv tror. För det är ju faktiskt så att Jean Charles de Menezes blev mördad av terrorister. Jag tror inte att Ken anser sina konstaplar vara terrorister, men ifall uttrycket används så som det görs idag, så är det ju inte mer än rätt att göra samma sak själv. Nu skall man i och för sig alltid kräva mer av sig själv än andra, är det inte så?
För vad som definierar en terrorist kommer ju faktiskt alltid att vara den som kontrollerar diskursen i det sammanhang det myntas i. Israel kommer ju aldrig att vara terrorister i det offentliga samtal vi har idag och IRA kommer ju alltid att vara det. Franska motståndsmänniskor var terrorister och Tjettjenska dylika är det idag.

Glöm aldrig att common sense inte är ditt sunda förnuft utan någon annans, någon som inte vill dig väl!