It´s on!

Så var det dags. Nu är man en i mängden, av bloggare det vill säga. Man är väl en del av mängden också enligt vissa tänkare. Jag har bestämt mig att med min första post skall beröra Jean Charles de Menezes som blev avrättad av brittisk polis i fredags. Om man vill så kan man se detta som min tysta minut för honom.
Han blev som ni alla vet skjuten 5 gånger i huvudet. Påminner mig om Special Branch och deras arbetssätt, härligt att se att det har spridit sig vidare. För vem vill inte se ett redigt hantverk? En blatte mindre att oroa sig över.
Jag vet, jag bör skämmas. Man skall inte vara sarkastisk när en människa har blivit mördad, men det är väl mitt sätt att hantera det. Jag blir ungefär likadan inför de flesta av liknande fall. Först blir man upprörd och förbannad, sedan blir man uppgiven och desperat och till syvende sist landar man i sarkasm.
För hur skall man reagera när Londons borgmästare Ken Livingstone uttalar sig på följande sätt:
"This tragedy has added another victim to the toll of deaths for which the terrorists bear responsibility."

Han har ju rätt, men inte på det sätt han själv tror. För det är ju faktiskt så att Jean Charles de Menezes blev mördad av terrorister. Jag tror inte att Ken anser sina konstaplar vara terrorister, men ifall uttrycket används så som det görs idag, så är det ju inte mer än rätt att göra samma sak själv. Nu skall man i och för sig alltid kräva mer av sig själv än andra, är det inte så?
För vad som definierar en terrorist kommer ju faktiskt alltid att vara den som kontrollerar diskursen i det sammanhang det myntas i. Israel kommer ju aldrig att vara terrorister i det offentliga samtal vi har idag och IRA kommer ju alltid att vara det. Franska motståndsmänniskor var terrorister och Tjettjenska dylika är det idag.

Glöm aldrig att common sense inte är ditt sunda förnuft utan någon annans, någon som inte vill dig väl!