The Voice of fate broadcasting on 275

Så var det gjort, så har jag äntligen sett V for Vendetta.
Jag tycker filmen var bra. Jag hade nog i alla fall tyckt det om den hade haft ett annat namn och inte refererat till en av världens bästa seriealbum.
Eller så här, jag kanske hade hållit med flera av dem jag lämnade salongen tillsammans med ifall jag inte kunde denna historia utan och innan. Flera andra hade läst V for vendetta, men det kanske var för många år sedan eller kanske inte flera gånger. Några andra hade inte läst den men de flesta gillade den. Så ingen hade serien i minnet.
Jag minns när jag lämnade salongen efter LoTR-Fellowship, 24 timmar efter att ha läst om boken, hur upprörd jag var. Hur besviken jag var på tolkningen. Just för att jag hade den så färskt i minnet. Efter att ha sett de andra två Ringenfilmerna utan omläsningar och diskuterat med kompisar var jag omvänd, och anser att de var riktigt bra (Tack för övrigt för att ni fick mig att se den ljusa sidan Linus, Petra, Jenny, Putte och Martin.)
Men den glömskan glädje kan jag inte ge mig själv gällande denna serie. Och det kommer att avspegla sig på min upplevelse av filmen.
Så ifall du inte ha läst albumet, eller har gjort det för länge sedan, så tror jag du kommer att glädjas av filmen. Men ifall du älskar serien såsom jag gör, så tror jag du kommer att ha svårare. Vem vet, det är möjligt att du gillar den och att jag, som vanligt, har haft ett för ”kritiskt” öga. Så vad är det jag ogillar så starkt?

För det första så ställer jag mig frågande till de stora förändringarna. Serien är nästan perfekt att dramatisera såsom den är. Visst finns det flera saker som inte går att ha med i en film, och vissa saker bör självklart ändras. Men i denna har de gått fram med yxa. Och vad händer när du använder yxa i något som borde hanteras med bågfil och sandpapper? Det blir trubbigt, fult och mister all sin subtilitet och elegans. Kanske lite orättvisa och hårda ord, men det är så jag känner. Allt har blivit enklare, tydligare, ja, mer lättsmält helt enkelt. Nu kommer du försvarare av filmen att höja din röst och säga att detta är det radikalaste Hollywood har producerat sedan det andra puniska kriget. Och det må vara sant, men det är som att säga att Kutos för en bättre politik än Kang. Hollywood är fega och denna film är feg. Alla subversiva tendenser är nedtonade och motståndet är sann ondska. För mot true evil kan man använda alla metoder. Alan Moore vill att vi skall tänka längre än så, något bröderna W inte vill.


||| SPOILERS ||| ||| SPOILERS ||| ||| SPOILERS ||| ||| SPOILERS |||

De ändringar som jag tycker inte gör något, eller är väldigt bra är följande.
De har helt tagit bort Derek Almond, visst, varför inte. Det är Creedy som är boss nu direkt, utan att passera gå. Med Almond så har de även tagit bort Rosemary. Där till har de även tagit bort Harper, Helen och Conrad. Kitty-Kat Keller är också borta. Detta är ändringar jag inte har något emot, eller jag köper dem för att underlätta dramaturgin, det blir smidigare.
Det är också en ändring som är riktigt bra, en som jag hade hoppats på, men verkligen inte trodde de skulle göra. De har accentuerat att fienderna till folket är bland annat muslimer. Storm Saxon är kvar och hans största fiende är muslimer. De har även gjort det (övertydligt) att islam är våran fiende genom att berätta, upprepade gånger att koranen är en förbjuden bok.
Bra gjort, om än det hade kunnats göra lite subtilare.
Gissa om det sägs att Eveys pappa blev plockad till läger pga av att han var med i en socialistisk grupp när han var yngre? Du gissade rätt. Däremot så sägs de att de var ”politiskt aktiva”. And by the way, ja, vi får berättat för oss att de blir avrättade också och får se hur mamma blir brutalt misshandlad framför dotterns ögon, ifall vi skulle ha missat hur onda de är.
De har även helt tagit bort Fate, något jag tycker är helt okej, jag har alltid haft lite svårt för Fate och speciellt Susans kärlek till denna.


De har helt tagit bort ett av de viktigaste kapitlen i boken, en av mina favoriter, ”Versions”.
Här har de istället förvandlat Adam Susan till en Hitlerkopia rakt av. Scenen där han står och skriker med soldater marscherande nedanför är som tagen direkt från en journalfilm med Herr Hitler. Jag säger inte att Susan är en trevlig prick, han är ju även en fascist hos Moore. Men genom att göra honom mänsklig, att göra honom förståelig så ger man allt en annan betydelse. De är människor såsom Susan som är våra vanliga ledare, om än mindre extrema. Det är inte karikatyrer på Hitler som står framför nazibaner. Men framför allt så saknar jag Vs ”dialog” med (statyn) Madame Justitia på taket till The old Bailey. Ja, jag saknar den så mycket så jag skall skriva ned den.

- Hello, dear Lady. A lovly evening is it not? Forgive me for intruding. Perhaps you were intending to take a stroll. Perhaps you were merely enjoing the view. No matter. I thought that it was time we had a little chat, you and I.
Ahhh… I was forgetting that we are not properly introduced. I do not have a name. You can call me V.
Madame Justice this is V
-“V…This is madam Justice”
Hello Madam Justice
-”Good Evening V”
There. Now we know each other. Actually I´ve been a fan of yours for quite some time. Oh I know what you´re thinking...”The poor boy has a Crush on me...An adolecent infatuation.” I beg you pardon madam. It is´nt like that at all.
I´ve long admired you...albeit only from a distance. I used to stare at you from the streets below when I was a child. I´d say, to my father, “who is that lady?” and he´d say “that is madam Justice” and i´d say “is´nt she pretty.”
Please dont think it was merely physical. I know you are not that sort of girl. No, I loved you as a person. As an ideal. That was long time ago. I´m afraid there´s someone else now

- ”What? V! For shame! You have betrayed me for some harlot, som vain and pouting hussy with painted lips and a knowing smile!”

I, madam? I beg to differ! It was your infidelity that drove me to her arms!
Ah-ha! That surprised you, didn´t? You thought I didnt know about your little fling, but I know. I know everything!
Frankly, I wasnt surprised when I found out. You always did have an eye for a man in uniform.

-“Uniform? Why, I´m sure I don´t know what you´re talking about. It was always you, V. You were the only one”

LIAR! SLUT! WHORE! Deny that you let him have his way with you, him with his armbands and jackboots! Well? Cat got your tongue? I thought as much
Very well. So you stand revealed at last. You are no longer my justice. You are his justice now. You have bedded another. Well, two can play that game!

-”Sob! Choke! Wh-who is she V? What is her name?”

Her name is Anarchy. And she has taught me more as a mistress than you EVER did!
She has taught me that justice is meaningless without freedom. She is honest. She makes no promises and breaks none. Unlike you, Jezebel.
I used to wonder why you could never look me in the eye. Now I know.
So goodbye, dear Lady. I would be saddened by our parting even now, save that you are no longer the woman that I once loved. Here is a final gift. I leave it at your feet.

I detta så ligger som jag tidigare nämnt att de har ändrat i hela huvudplotten. Det som har förändrat hela läget i landet är ett virus som har dödat 100,000 människor, och gissa vilka som står bakom? - Susan and the Gang. Visst blir det så mycket enklare med rakt igenom onda antagonister? Hela ”plotlinjen” blir också ändrad därefter, så allt blir en slipstreamad action med en liten ”aha!” upplevelse på slutet. De är inte längre enbart våra ledare, utan de är superskurkar. Moore behöver inte göra dem till dessa, de finns en konflikt i att de redan är våra ledare.

Sedan så finns det riktigt många smågrejer som förstör upplevelsen för mig. De har gjort att V blir förälskad i Evey och att det är hon som förändrar hans planer och tankar.
De har med kapningen av tevestationen, men har gjort den kass. Varför inte använda sig av orginalet, ta avsnittet rakt av?
De har med fängelsetiden, och tar med hela Valeriehistorien, vilket jag gillar. Men även här finns det ännu en sak, för att göra allt i enlighet med övriga ändringar.
Evey skall här berätta var Skuggornas Galleri är och vem V är, och det kan hon ju inte. Varför inte bara ha det som det är skrivet?

Och en annan viktigt sak. De har gjort V till hulken. Visst, han har ju uppenbarligen några slags småkrafter som till exempel att han är snabbare, starkare, smidigare osv. Men det är inget man reflekterar värst mycket över när man läser serien. Här i filmen är han en superhjälte som kommer ut ur fängelset skrikandes som en brinnande Hulken, tagen ur en superhjälteserie. Jag skämtar inte. Han kommer såsom en eldelementar ut ur cellen och står brinnande i regnet, händerna höjda i skyn och vrålar.

Och varför i helvete skulle de får för sig att använda bullet-time? Visst, ifall det skulle vara med i en film såsom X-men köper jag det, men i V for Vendetta!??! For crying out loud!

Det är mycket mer jag stör mig på, men det jag syvende och sist skall ta upp är detta med Guy Fawkes. Ja, i serien så han klär sig Guy Fawkes-eskt, ja, han citerar gunpowderplot och ja, han spränger parlamentet på den femte november. Men det är ju inget centralt tema i serien. Här i filmen pepprar de med Guy Fawkes, som om han vore den Stora Revolutionären. Kom igen! Varför? Fawkes är ingen ikon, jag tror inte Moore ser honom som det, det var mer pga av att det var ”snyggt” att matcha in det hela. Han skriver ju själv om varför han och hur idén kom fram. (Men just ja, för att veta det så måste man ha LÄST V for Vendetta….)

Men ett stort plus till filmen är att de citerar Emma G, men såsom resten av filmen är de fega, och gör det inte ordenligt. (Här kan man nog göra en helt annan tolkning, de vill faktiskt göra det ”snyggare” och gör en pastisch på ”If I can´t dance, it is´nt my revolution” istället för att ta det rakt av.)

Äh! Jag har ändrat mig, se filmen hur som helst. Jag kanske måste se om den, jag vet inte längre. Vad jag vet är att den är långt ifrån serien i vad den vill säga (eller snarare, i vad jag läser in/ut ur den) och att det är för mig är att förstöra serien. Med tanke på Moores reaktion så tror jag att jag har backning i frågan.
Alltså, missförstå mig inte här - detta är ingen League all-over again. Alltså så dåligt är det inte. Medan League inte ens kommer upp i 0 på en 1-5 skala så har V for Vendetta lätt en 3:a, om man inte läst serien. Eller snarare, hakar upp sig på sådant. Alltså mitt nuvarande hat är ju på grund av vad den hade kunnat vara. Hade jag inte läst serien så hade den fått en stark 3:a.


England Prevails


PS: När jag har tid skall jag skriva ned hela tevesändningen för att påminna varför hela denna borde ha varit med.


Uppdatering:
Jag rekommenderar Toshofilms recension för att nyansera bilden av filmen mer. Där Torr har sett filmen utan att ha seriens glasögon på sig

Virtual Sit-In in solidarity with the striking students of France!

Virtual Sit-In in solidarity with the striking students of France!

I think this is the beginning of a beautiful friendship

Har haft filmmarathon de senaste dagarna för att ta igen allt jag missade 2005.

• A History Of Violence (2005)
• Batman Begins (2005)
• Brokeback Mountain (2005)
• Capote (2005)
• Crash (2004)
• Kiss Kiss Bang Bang (2005)
• Lord Of War (2005)
• Mirrormask (2005)
• Munich (2005)
• Paradise Now (2005)
• Tsotsi (2005)
• Weather Man, The (2005)

Och ja, det blev mycket Oscarsfilm. Jag kan mycket varmt rekommendera Brokeback och Capote. Brokeback tillhör en genre som jag brukar sky som pesten, men den här var så vacker och osentimental och fin. Så nu finns det en brillant film i var del av det mörka och motbjudande hörnet; "Romantisk komedi" - Eternal Sunshine of the Spotless mind; "Romantiskt drama" - Brokeback Mountain; "Romantisk...feel-good"(?) - Amelie Från Montmartre

Capote skall man se för Hoffman. Han bär upp hela filmen, en film som är den första riktigt bra biografiska filmen jag har sett på...länge. Detta är förövrigt en av anledningarna till varför jag har undvikit Walk the line, hur mycket jag än gillar Cash så ogillar jag biografifilmer per se. "Det-är-jobbigt-det-går-bra-det-blir-superjobbigt-det-går-superbra"
Eller, jag skall inte säga att Hoffman "bär upp den", för då låter det som att han är den enda anledningen till att se den, vilket inte är korrekt. Filmen i övrigt är bra gjord, men framför allt välspelad.

A history of Violence, Crash, Paradise Now och Totsi är alla bra filmer som är mycket värda att se. Dock så har de av olika anledningar blivit för hypade eller blivit beskrivna fel för att min maximala upplevelse av dem skulle infinna sig.
A History... har beskrivits som långt mer djuplodande än min upplevelse av den. Den är bra, och jag satt fastklistrad och blev chockad att den tog slut efter vad som hade upplevts som knappt en timme. Dock så kommer den inte att lämna ett spår i mig, något jag kräver av en "riktigt bra" film.
Crash ville för mycket. Eller så här, den hade mått bra av att vara lite mer subtil. Det blev för mycket, och ibland så kände jag att budskapet var "Alla människor är idioter, hatiska, och rasistiska - so fuck it", vilket jag inte tror var tänkt. Men den har några brillianta ljuspunkter.
Paradise Now var även den bra, men jag blev besviken på något sätt. Det hade pratas om att den skulle ge bilden från en självmordsbombare vy, något jag inte fick ut av den. Då är det "bättre" att se Checkpoint, en film som gör att du är beredd på att spänna på dig bombältena omedelbums.
Angående Totsi...jag vill inte ens säga varför jag gick in fel i denna film...men okej
||| S P O I L E R |||
Jag hade hört någon andas Guds Stad i samma mening, vilket gjorde att den just could´nt cut it för mig. Till det hela hör att Gud Stad är på min topp 20-Lista över världens bästa filmer, vilket gör att kraven är så höga att ens säga dem i samma mening är förödande.
||| S L U T på S P O I L E R|||
Hursom så är den bra, och jag gillar den diskreta surealistiska stämmning som jag faktiskt anser den ha.

Batman Begins, Kiss Kiss Bang Bang, Lord of War, Munich, Mirrormask och Weather Man är alla "okej" prestationer inom sin genre och kan ses ifall man har tiden och saknar bättre alternativ.
I ett poängsystem mellan 1-5 skulle de alla få 2. Och det är då sagt inom dess genre. Batman Begins måste ses som en "superhjälteserietidningsfilm", annars klarar du dig inte. Men går man in med de ögona så är det trots allt en tvåa (i jämförelse så får X-men inom samma kategori 4:a och Hellboy en 0:a)
Munich kanske är värd en 3:a för att det är "ett bra hantverk", men samtidigt så tror jag att jag undermedvetet drar ned den pga vad som den handlar om och vad sagt om den, jag vet inte.
Spielberg gör i sin en film en stor sak om skuld, rättvisa, förlåtelse och hämnd. Med hjälp av ett ämne som må vara svårt, men i det berörda fallet, en stat som genomför statsterrorism versus ett ockuperats folks desperata kamp, så är det inget jag anser vara en svår fråga.

De jag fortfarande inte har sett, men som är närmast på listan är: Walk the Line, The Constant Gardener, Syriana, Wallace and Gromit in the Curse of the were-rabbit, Memoirs of a Geisha och Howls Moving Castle. Detta pga av ...tekniska problem. Men så fort någon välvillig själ ger mig en hjälpande hand skall jag se till att se dem också.

Kollegor in arms

Expressenjournalist frias

GÖTEBORG. Journalisten Niclas Rislund på Expressen frias. Göteborgs tingsrätt finner det inte styrkt att han agerade polis i jakten på nyheter om den kidnappade Sibadirektören Fabian Bengtsson.

Måndagens dom är en framgång för Rislunds advokat Peter Danowsky som i sin slutplädering för en vecka sedan i det uppmärksammade målet fann åklagarens anklagelser absurda.

Ord stod mot ord under rättegången, där en bilbärgare från Kungälv och en norsk polisman vid det nordiska sambandskontoret i London vittnade om att Niclas Rislund gav sken att vara polis när han kontaktade dem.

Rislund förnekade i sin tur bestämt att han seglat under falskt flagg när han sökte information om kidnapparna. Spaningsledningen vid Göteborgspolisen teg som muren i dramats slutskede, vilket tvingade medierna att få fram uppgifter via andra kanaler.

Tingsrätten kommer således fram till att reportern inte kan fällas för föregivande av allmän ställning, som brottsmisstanken formellt löd.

Kammaråklagare Carl Bergström krävde ett kännbart bötesstraff. Nu studerar han domens formuleringar närmare för att avgöra om den ska överklagas till hovrätten.

Lars Johansson

Själen är kroppens fängelse

Polisen har stängt av kameror
Storebror ser dig inte längre. Stockholmspolisen har på eget initiativ stängt av de övervakningskameror som länge höll ett öga på 37 olika platser i stan. /…/

- Vi kan se max fyra bilder som väljs ut av Vägverket, avslöjar kommissarie Per-Ove Olsson./…/
Men den som tror att skärmarna används för avancerad kameraövervakning i det dagliga polisarbetet tror fel./…/
- Förut hade vi 37. Men för några år sedan beslöt vi oss för att klippa kablarna/…/
Motiveringen var både juridisk och ekonomisk./…/
Övervakningskamerorna har dock i många fall fått sitta kvar.
- Man har väl tyckt att det är bra att folk tror att de fortfarande fungerar, säger Per-Ove Olsson.

Hela artikeln är intressant diskursivt, det skulle vara kul att göra en analys, speciellt med diskursanalytiska verktyg som transivitet och modalitet
(kort kan man säga att transivitet undersöker hur händelser och processer förbinds (eller inte förbinds) med subjekt och objekt. Modalitet handlar om att identifiera talarens grad av instämmande i en sats.)

Men det som fastnade när jag läste det redan första gången var ”Man har väl tyckt att det är bra att folk tror att de fortfarande fungerar”

Känns det igen?

Det bästa vore helt enkelt om människor tror att de är bevakade, att de inte vet om de är bevakade eller inte. För i osäkerheten blir vi lydiga. Så då är vi hos våran kära vän Bentham och det allseende ögat. Men än bättre vore ju att internalisera kontrollen fullständigt. Den bästa medborgaren är ju den som inte ens behöver kameraögat för att vara lydig.

Enligt Deleuze har vi gått från disciplinsamhället till kontrollsamhället. Nu handlar inte längre normaliseringen om funktioner av specialiserade, institutionellt baserade, disciplinerande procedurer.
I stället för att vara begränsad, liksom sina subjekt, till en rad av institutionella platser, var kontrollen över uppförandet nu immanent i förhållande till alla de platser där avvikelserna kunde inträffa, inskriven i dynamiken hos de praktiker till vilka människorna är kopplade. I disciplinsamhället handlade det om att passera från en disciplinär institution till en annan – skolor, baracker, fabriken – där var och en av institutionerna strävade efter att ingjuta ett uppförande genom att skriva in varaktigt kroppsligt och handlingsmässigt kunnande, och hållbara former av analys och behärskning av det egna jaget, i själen.
Kontrollsamhället är ett samhälle av konstant och evigt formande, där formandet sker inom flöden och transaktioner mellan det mänskliga subjektets krafter och kapaciteter och inom de praktiker som han eller hon deltar i.
Människan är alltid i kontinuerlig träning, livslångt lärande, eviga utvärderingar, upprepande motivationer till att köpa, förbättra sig själv, ett konstant övervakande av hälsan och ständiga riskkalkyler. Kontrollen är inte centraliserad utan fördelad; den flyter genom ett nätverk med öppna förbindelser som är rhizomatiska och inte hierarkiska.

Att rösta fel, att välja rätt

”Hamas mot sensation i palestinska valet”

”Hoppfullt trots oönskad valseger”

"Hamas måste lägga ner vapnen"

Omvärlden står handfallna, i oförstående ser de valsedlarna singla ned i urnan, en efter en. Hamas. Men är omvärlden egentligen så oförstående? Är detta så fruktansvärt oväntat? Är inte bara så att erkännande av att man förstod att Hamas skulle segra skulle säga så mycket annat. Man kan inte bara säga ”Jag tror Hamas vinner”, för då skulle man behöva försvara sig, utveckla sig och argumentera. Och då skulle man komma in på farligt vatten. Till varför Hamas är populärt, till varför människor ty sig till dessa Barnätande, islamistiska dödsmördar, tortyrhoppade, spränggladaste dödsmördar terroristerna vinner. Hamas alltså. Det blir ju så mycket enklare om vi får behålla våran bild av dessa ondingar, istället för att förstå varför det har blivit som det har blivit. Ifall vi blundar kan ingen skuld falla på oss, och ifall vi håller för öronen så hör vi inte miljonernas hesa skrik. Det har funkat bra för, bör funka bra nu också, eller hur?

Det som gör situationen så oerhört lustig är ju hur man nu skall formulera sig. Alla ord blir så roliga när man vänder ut och in på dem och ger dem helt nya betydelser.

Så långt måste också omvärlden - främst USA, EU och Israel - vara nöjda. Demokrati i Mellanöstern är ju en ledstjärna inte minst för den amerikanska utrikespolitiken.
Problemet är att palestinierna inte riktigt röstat så som omvärlden ville.
Terroriststämplade Hamas är valets segrare, och dystra framtidsscenarier med upptrappad konflikt är lätta att måla upp.

Men det som jag inte kan sluta flina åt är ju hur hemska alla tycker det är att en terrorgrupp har tagit makten demokratiskt. Ja visst är det hemskt när man först dödar civila, diplomater, militärer och sedan blir politisk ledare. Jag hoppas verkligen att det inte får gå till på så sätt! Ve den stat som bildas av terrorister.

Låt oss gå längs minnenas allé för en stund. Låt oss minnas tillbaka till stora män. Det fanns förut en organisation som hette Irgun och en grupp som kallades Sternligan. Dessa två har tillsammans och på olika håll stridit för sin sak. Deras arbetsmetoder har bland annat varit att slakta civila i stora mängder, som till exempel i Deir Yassin där de massakrerade över 100 civila. De är även ansvariga för bombningen av King David Hotel, där man helt enkelt planterade bomber i ett hotell för att döda ursinningslöst. (Eller finns det någon annan anledning att sätta upp bomber i ett hotell?) 91 människor mördades och 45 skadades. Dessa är också ansvariga för avrättningen av Folke Bernadotte, svensk diplomat som var där för att mäkla fred. Så hur gick det då för dessa män som gärna göt blod för att nå sina mål, ungefär som Hamas idag.? Jo 1948 upplöstes grupperna, men vad hände med dess medlemmar? David Ben-Gurion, blev staten Israels första premiärminister, Menachem Begin, tidigare ledare för Irgun blev premiärminister 1977 och när han lämnade denna post, blev den övertagen av hans gamla kollega från Irgun, Yitzhak Shamir. Den ärorika staten Israel, byggd på blod, ledda av terrorister. Såsom de flesta av våra moderna demokratiska stater.

- Varje grupp som vill delta i den demokratiska processen måste slutgiltigt lägga ned vapnen. Att bära vapen och samtidigt delta i demokratisk partipolitik innebär ett fundamentalt motsattsförhållande. Jag är säker på att de (Hamas) också tänker på detta, sade FN-chefen.

Enligt den brittiske utrikesministern Jack Straw finns det bara ett sätt för Hamas att bli erkänt av det internationella samfundet. Hamas måste välja demokrati och inte terror, sade den brittiske utrikesministern.

Är det så att Kofi Annan faktiskt här säger att Israel är odemokratiska? Han säger att vapen och partipolitik är fundamentalt olika, varvid det senare inte får förekomma i demokratisk partipolitik. Eller är det bara så att det är andra spelregler för araber? För vi har inga problem att låta terrorister leda ett land, det har vi gjort så ofta så. Nej, det vi har emot är att vissa terrorister leder ett land, terrorister vi inte har satt till makten.

Därför blir det så svårt med orden, när man skall å ena sidan uppehålla maskeraden av att man är för den så kallade demokratin, och å andra sidan motarbeta sina fiender. Visst är det jobbigt att låta makten vila i de okunniga folkens händer? Hade det inte varit bättre ifall någon annan hade fått rösta åt palestinerna istället?

Läs Per Ahlins ledare, och förundras över vad som sägs i vissa fall och inte i andra.
Hoppfullt trots oönskad valseger
Problemet är att amerikanerna inte riktigt röstat så som omvärlden ville.
Terroriststämplade republikanerna är valets segrare, och dystra framtidsscenarier med upptrappad konflikt är lätta att måla upp.
Samtidigt måste valresultatet givetvis respekteras, och det finns positiva halmstrån att greppa tag i för den omvärld som helst håller Bush på armslängds avstånd.

Till slut vill bara tillägga att jag inte stödjer Hamas i deras aktioner där de dödar civila, på samma sätt som jag inte heller stödjer Ryssland, USA, Storbritannie, Israel, Eypten, Kina, Indonesien, Mexico, Brasilien eller någon av alla de stater som konstant mördar. Jag är även helt emot Hamas vilja att krossa den sionistiska staten, utan jag tror att en kompromiss måste skapas. Det jag motsätter mig är vilka ord som får beskriva omvärlden. Nu verkar det som det palestinska folket har valt Hamas som sina ledare, i det valsystem som vi alla kallar demokrati. Jag förvånas inte, för vilka har funnits där för flyktingarna, för de ockuperade och för de övergivna? Inte är det vi i väst i alla fall.

Fascist sa Bill, rasist sa Bull

”Jag är fascist, inte rasist”

Räkna med fler fascisthälsnigar från Paolo Di Canio.
– Jag är fascist, inte rasist, säger han.

Lazio-stjärnan Paolo Di Canio har haft ett hett 2005.
Vid flera tillfällen har han tackat fansen med en fascisthälsning.
Med anledning av det har han stängts av och dömts till böter.
– Hälsningen är riktad till mitt folk. Med den sträckta armen vill jag inte hetsa fram våld och absolut inte rashat, säger Di Canio till den italienska nyhetsbyrån Ansa.
Och Di Canio backas upp av premiärministern Silvio Berlusconi.
– Paolo är en bra pojke, han är bara lite för exhibitionistisk, sa han i går.

Bodströmsamhället

After Blair's threat to jail any editor who reports the Bomb Al-Jazeera memo, we thought there would be an outcry. Who would stand up for press freedom, or at least the freedom not to be bombed to buggery?

Heard the Word of Blog?